Fredagen den 2 juni

N 54 06
W 007 40


Visst har det gått bra med den nya besättningen ombord på Regina. De
senaste dygnen här ute har gett många tillfällen för oss att lära känna
varandra lite bättre och intrycken har givetvis förändrats
kontinuerligt.

Harvey är fortfarande samma gamle Harvey som så lätt hamnar i
teatraliskt mod och proklamerar än det ena och än det andra. En livsglad
figur från landet "Down Under".

Hilmar har kristalliserat sig mer och mer som en gladlynt fyr med en
enorm energi till att hugga i varhelst det behövs. Hans humor lockar
fram både skratt och humoristiska sidor även hos oss andra, vilket ju är
mycket trevligt.

Gunbritt är en person jag litar fullt och fast på och det känns lugnt
att veta att hon har vakten när man ska sova. Hon är kunnig och snabb
att lära nytt och dessutom frågar hon alltid när hon vill veta något,
istället för att chansa.
Var finns den seglare som vill prova sina vingar med denna ogifta
seglerska?

Gunilla har klarat gunget bra och hon vet nu att en liten wisky kan vara
nog så bra som alla plåster i världen. I navigation och vakthållning har
hon verkligen visat sina framfötter så där finns verkligen hopp för
framtiden när det gäller sjölivet för hennes del.

Torgny är den av oss som tillbringat mest tid i sittbrunnen. Orsakerna
till detta kan vara många men jag tror att han njutit av de stora
vidderna här ute och av Reginas senaste dygns härliga framfart med fulla
segel. Torgny säger ibland,
--Kanske man skulle kasta loss ändå........

Kari är den sanna skämtaren och här ombord går han under benämningen
"den lille seglaren". En säker kille på att trimma segel och att se
glädjeämnena här i livet men med en lätt allvarlig underton när det
gäller framtiden. Jag vill utnämna honom till den enda riktiga
kappseglaren ombord här på Regina Maris för tillfället.

Vi har haft det trevligt ombord den senaste veckan och alltsedan
Boulogne har vindarna varit superba. Regina har forsat fram med 7-9
knops fart i en fantastisk yster undanvinds dans och det har ibland
verkat som om även fartygen stått still runt omkring oss.
Nåja, kanske var det de tillfällen som vi passerade oljeplattformar som
det kändes så.

Om en timme hoppas vi kunna förtöja i hamnen på ön Helgoland i Tyska
bukten.

Gunnar

(Besättningsman Torgny ger sin syn på seglarlivet ombord på Regina
Maris)

Fredag 2 och lördagen 3 juni


Vaknar upp med ett ryck. Har frivakt och har sovit mycket djupt. Oväsen
från däcket. Jag springer upp för att se vad som är på färde. Solen
lyser och jättelika vågor. Vi har blivit förhindrade av fartyg som
lägger ut kablar för att mäta jordbävningar. Man säger på VHF:en att man
försökt kontakta oss en timme medan vi med akterlig vind och autopilot
varit på väg mot arbetsområdet. Ett av fartygen provocerar oss genom att
gira framför vår båt flera gånger.

Nu har vi kontakt, vi får order att gira till 137 grader. Detta innebär
att två man måste upp på däcket för att ta bort spirbommen. Det blir
Kari och Harvey som kliver fram. Gunnar säger: Torgny, ta ratten och kör
137 grader. Jag kan med svårighet hålla denna kurs. Vi har haft akterlig
vind och mycket segel. När vi går upp på kryssbog blir det som ett
inferno. Kari och Harvey försöker få in spirbommen. Seglet slår back,
Harvey ramlar och slår ryggen mot en ventilator vilken krossas. Kari få
en reva på kinden av genuaskotet.

De lyckas till slut få in bommen och skota om seglet på andra sidan.
Hela tiden åker fartyget hotande på läsidan för att hålla oss ifrån
området. Krisen är över. Vi kan efter 2 sjömil återta den ursprungliga
kursen.Detta hände 1 juni kl 1030.

På väg från mellanlandning i Bolougne mot Helgoland. Lämnade Engelska
kanalen och ut på Nordsjön på Torsdag. Jag tycker vågorna är jättelika.
Vi har genua och stor uppe. Undrar om man kommer att få sjösjuka, ingen
är drabbad hittills. Gunnar tycker det är fint seglarväder. Pascal styr,
vi hämtade upp honom i Cherbourgh. Det var på en stambar för oss där vi
fick nya vänner. Vi bjöd och de bjöd. Det blev jätteroligt. Pascal är
32:a i dart för Frankrike. Han är mekaniker också. Andra kvällen på
denna bar erbjöd Gunnar honom en plats på båten som skulle avgå 22.00.
Charmante Pascal avböjde med motivet att han skulle till sitt jobb på
Toyota kl 5 dagen efter. Efter denna händelse med Pascal fick
autopiloten samma namn.

På väg mot Helgoland , denna frizon för godis. Skymtar Helgoland i
diset.Vi gick på Fredagskvällen ut och åt en härlig pepparstek efter att
ha klivit över 10 båtar och klättrat uppför en lortig stege. Imorgon
skall vi handla Tax Free och bunkra upp.

Det är Lördagmorgon, är det aldrig nån lugn och ro på sjön?
Grannbåtens kapten säger med mycket stort allvar att vi måste avgå nu på
morgon före klockan 09.00. Detta skall bero på att det skall blåsa
ost upp till 15 m/s vid Elbes mynning. Då blir vågorna hur höga som
helst i kombination med strömmen. Skeppsrådet sammanträder för att
välja mellan två onda ting.
1. Avgå direkt utan köp av Tax Free eller
2. Stanna och riskera att bli kvar några dagar eller att få ett elände i
Elbes mynning.

Det blir alternativ 1.
Vi får en härlig gång mot Elbe. Nu sitter vi och förbereder kvällens
övningar i en gästhamn vid slussen i Brunsbyttel.
Imorgon skall vi gå 78 sjömil upp mot Kiel. Vi har lämnat Nordsjön
(stort snyft).

Måndagen den 6 juni

Fem månader har gått sedan jag i Thailand tog över som skeppare på
Regina Maris. Det har varit mycket jobb men även många stunder att
glädjas åt och att minnas.
Att få segla och leva ihop med olika människor, under en långsegling som
denna, har gett mig tillfälle till att få se, lära och uppleva, hur vi
socialt fungerar ihop under olika förhållanden och i olika situationer.
Jag slutar aldrig att förundras över, hur ofta man gör en alltför snabb
bedömning av sina medmänniskor. Att känna någon och förstå någon kräver
tid av samvaro och gemenskap, och detta är något som man själv måste
erbjuda. Först därefter, kan jag ärligen påstå, att man verkligen känner
varandra.

Att gemensamt med andra ha fått uppleva strapatser i form av äventyrliga
händelser, möten med andra kulturer och att leva ihop på begränsat
utrymme under lång tid, har gett mig vidgad insyn i det mänskliga
tänkandet, handlandet och beteendet.

Visst hade det varit enklare att samla ihop ett välbeprövat gäng och med
dem genomfört denna segling, men när jag i höstas började fundera på
besättning, såg jag att möjligheten till en lärorik erfarenhet låg
framför mig. Nu vet jag att så var fallet.

Vi närmar oss hemmahamnen i Stockholm och det är mycket att tänka på
dessa sista dagar ombord. Ovanstående loggboksrader, nertecknade på
svenska flaggans dag, blir de sista från mig i loggboken för Segling-
2000.
Låt detta inte innebära, att ni slutar titta in på min hemsida. När jag
kliver iland kommer en revision av Segling-2000 texterna att göras och
en engelsk version av loggboken, skriven av min vän Harvey från
Australien, att läggas in. På bildsidan, som krånglat den sista månaden,
kommer ytterligare ett 30 tal bilder snart att finnas.

Segling-2000 är inne i sitt slutskede, men nya ideer, tankar och projekt
finns redan på lut. Håll koll på "www.kos.w.se" !


SIMMA LUGNT!

Gunnar