Gibraltar den 6 maj


Dagarna med Karin, Sara, Johanna och deras kompisar Sanna och Cattis rusade
ivag med raketfart och snart var det dags for ett tarfyllt avsked.

Samma dag flickorna lyfte fran Malagas flygplats mot Sverige, monstrade
Hilmar pa Regina Maris.

Hilmar ar en svensk norrman fran Tromso, numera bosatt i Dalarna. Att han ar
bade en kreativ och initiativrik besattningsmedlem visade sig redan forsta
dagen, da den forliga toaletten plockades isar till molekyler och sedan
monterades ihop igen. Idag andra dagen har aven toaletten i kaptenshytten
renoverats och det sjuder av iver runt den nyblivne besattningsmedlemmen.

Vi har idag ryktesvagen fatt hora att aven den andra nya
besattningsmedlemmen Gun-Britt finns pa "klippan". Gun-Britt ar vastkustens
bidrag till besattningen och hon har annonserat pamonstring under sondagen.

Harvey, Australiensaren som nu varit med ombord i tre manader, befinner sig
for tillfallet i Paris eller i London. Han kommer att monstra pa under
tisdagen och detta innebar att vi avseglar onsdagen den 10 maj om vadret
tillater.

Om nagon av er saknar Niklas, (for det gor jag och Harvey), sa har han
tyvarr blivit tvungen att atervanda till den gra vardagen i Svedala och
arbeta ihop pengar till de "lakararvoden" och x-tra omkostnader som hans
magakomma fran Kairo asamkat honom.
Kanske far vi se honom ombord igen i norra Europa om allt gar som han
planerat.

Det ar en gra och regning dag har i Gibraltar men ombord pa Regina ar
humoret varmt och hjartligt. Jag har verkligen njutit och matt gott av
stoppet i Spanien/Gibraltar och givetvis har besoket hemifran varit det som
gett mig den nytandning jag nu fatt.
Det ar snart dags for den sista etappen upp mot Skandinavien.

Simma Lugnt!

7  maj 2000

Idag kom nasta besattningsmedlem ombord. Gun-Britt fran
Ostergotland/Goteborg anlande i hallande regn men med glatt humor. En
presentation av henne kommer senare nar vi kant henne pa pulsen, och
detsamma galler Hilmar som nu borjar agera riktigt hemtamt ombord.

Alla matforrad ar nu urplockade och en nystuvning haller sa sakteliga pa att
bli klar. Vi hittade bl.a 25 kilo ris, 4 kilo salt mm. mm. och tillsammans
med de kvarvarande 70 rullarna toalettpapper sa kan man saga att Thailand
inte ar helt bortglomt annu.

Det ar nu dags att ta den sedvanliga promenaden iland och se om nagot nytt
hant under klippan.

Simma Lugnt!
Gunnar

Gibraltar den 10 Maj 2000

Idag skulle vi har varit under segel igen men si, sa
blev det inte. Jag vet inte vad det beror pa att
langfardssegare alltid blir kvar i hamn ett par dagar
x-tra men sa verkar det alltid vara.

Varan autopilot har fatt spatt och imorgon hoppas vi
att de sista reservdelarna ska komma. Om allt stammer
sa klarerar vi ut strax fore 12 och sen bar det av mot
Lissabon, ca 350 sjomil bort.

Gun-Britt och Hilmar har visat sig vara riktiga
arbetsmyror och de har nu skurat och fejat Regina, sa
man knappt kanner igen henne. Likasa har de fyllt pa
alla matforrad och just nu star Hilmar och ordnar till
sista kvallens festmaltid. Vi har aven bjudit in ett
par fran en svensk Laurin 32:a sa det ar som upplagt
for en trevlig kvallssittning.

Tyvarr har jag inte lyckats med att fa ivag nya bilder
fran seglatsen da Internet servern har pa Gibraltar
inte vill ta emot bifogade filer men en diskett ar pa
vag hem till mina dottrar, sa om nagra dagar kan ni
fa se hur det sag ut ombord fran Egypten och hit till
Medelhavets vastra kant.

Jag hoppas att kunna fa ivag ett par uppdateringar
till loggboken innan vi nar Lissabon sa ta er en titt
har nar ni har en stund over.

Gunnar

Fredagen den 12 maj 2000

N 36 21
W 007 19

Vi har lamnat Gibraltar och detta gjorde vi inatt strax efter
tolvslaget. Kanns skont att vara pa vag ut pa den sista etappen
mot Sverige speciellt efter de senaste dagarnas krangel med
autopiloten, innan vi fick den att fungera igen.

Hilmar och Gunbritt ser ocksa ut att njuta da vi under dagen far
mer och mer oppet vatten runt Regina. De nya
besattningsmedlemmarna ar mycket laraktiga (och erfarna fran
seglingar med bl.a kryssarklubbens skolfartyg) och det ar inga
problem for mig att kanna mig lugn nar de har sina forsta vakter
ombord.

Var forsta etapp tar oss soder om Algarvekusten och imorgonbitti
hoppas vi kunna runda udden Sao Vicente, Portugals sydvastspets.
Etappmalet ar Lissabon dar Harvey monstrar pa igen och dessutom
far vi under ett par veckor ytterligare en "sjoman" med ombord.
Vem denna sista person ar ska jag beratta mer om lange fram.

Vad har hant idag da?
Under min formiddagsvakt hade vi besok av tva spackhuggare men det
har aven varit delfiner och skoldpaddor och kikat pa oss under
dagen. Tyvarr har inte vinden behagat komma an utan vi motrar i
bleke pa ett mer eller mindre platt hav. Nu nar klockan narmar sig
skymningen sa sakteliga kan jag fornimma en svag bris och med lite
tur kan vi kanske vara under segel till natten.

Var nya loggbok ombord har fatt sina forsta anteckningar och jag
ser fram emot en natt med mansken och behagligt seglarvader.

Gunnar

Lissabon den 16 maj

Vilken harlig gammal stad Lissabon ar. Vi njuter av alla de promenader vi
gor och det ar lika vackert och intressant bade dagtid och nattetid aven om
den kvinnliga fagringen pa gatorna ar storre nattetid till fromma for Hilmar
och mig sjalv.

Lissabon blev staden dar pumparna pa Regina slutat fungera men nu ar de
flesta i battre skick an pa manga ar. Reparationslistan ar for tillfallet
mycket kort och det gladjer verkligen efter bitvis ganska langa sadana
listor de senaste manaderna.

Harvey som skulle ansluta igen har i Lissabon lyckades strula till det med
visumet till Portugal och vi forsoker nu hitta en lamplig hamn nagra dygn
langre norrut dar han ater kan monstra pa.
Min gamla van Janne fran Rankhyttans Herrgard i Dalarna ar aven han pa
ingaende till Regina, och jag ser verkligen fram emot hans pamonstring har i
Lissabon.

Vi kommer nu att segla nagra dygn norrut efter Portugals kust och nasta
hamn, om allt gar bra, blir den livliga hamnstaden O´Porto i norra delen av
landet. Darefter vantar Kap Finistere och sedan Biscaya innan vi sa
sakteliga kan borja kanna lukten av Skandinavien vid horisonten.

Gun-Britt har klarat sig mycket bra i det manliga sallskapet ombord men hon
har ju ocksa erfarenhet fran Seglarskolans fartyg, med besattningar pa over
20 personer. Idag ar hon pa vift ensam i Lissabon sa kanske ska vi "grabbar"
ocksa ta en promenad, nu nar de vargranna flanerande damerna borjar gora
sitt intag pa gator och torg.

Torgerna och parkerna liksom de gamla byggnaderna ar fantastiska har i stan
och man kan inte annat an beundra de byggherrar och arkitekter som har
utsmyckat och berikat atmosfaren i Lissabon under gangna tider. En stad att
atervanda till helt klart.

Nasta gang vi hors ar vi under segel forhoppningsvis.

Simma Lugnt!

Gunnar

19 maj

Lat. N 39 43
Long. W 009 08

80 M kvar till O'Porto i norra Portugal.

Den Portugisiska Nordan har sa sakteliga borjat fa faste infor
sommarsasongen och vi motrar i en latt motvind norrut utefter
kusten.
Vi hade ocksa kunnat valja att segla ut till Azorerna och sedan
darifran ga mot Engelska kanalen men mitt val att anvanda maskin
upp till NW Spanien och sedan dar hitta W och SW vindar bedomde
jag vara snabbare och eftersom veckorna tickar pa och sommaren
narmar sig sa var valet latt.

Hilmar underhaller oss med historier fran sin sjomanstid och vi
vet nu varfor man ska akta sig for att soka hjalp hos arabdoktorer
bl.a. Aven frukostgroten har blivit hans specialitet och for att
dolja att den brant fast, har vi upptackt att han varje morgon
tippar i en nave russin i groten.

Gunbritt ser inte ut att ta nagon storre skada av umganget med oss
killar och vi har upptackt att hon har ett minne som ar suverant
bra. Hur skulle vi ha kommit in genom den kodade grinden i Doca da
Alcantara i Lissabon nast sista natten, om inte hon varit med.

"Patron" Janne fran Rankhyttans Herrgard utanfor Vika ar skojfrisk
och hans skamt och upptag sprider leenden bland oss ovriga i
besattningen. Ni som inte varit gaster hos Janne med familj pa
Rankhyttan, och smakat pa Herrgardens erkant suverana kok, ta
chansen i sommar och njut av Gustav Wasa miljon under en kvall
eller varfor inte sova over en natt.

Ja ni ser, Jannes narvaro rycker mina tankar tillbaka till
hemmatrakterna men dit ar det annu nagra sjomil. For Reginas del
rullar vi vidare norrut och hoppas na staden O'Porto imorgon
formiddag och dar antligen kunna fa tillbaka Harvey ombord.

Problemet med Harveys ater-pamonstring har varit Australiens och
Portugals for tillfallet daliga dipolomatiska forbindelser pga
problemen i Timor. Detta har lett till problem for Harvey att
ordna sin visering till Portugal men vi ska nu forsoka ett eget
alternativ till att fa honom in fran Spanien till den Portugisiska
staden vi nu styr emot. Hur det gar med detta vet jag inte forran
imorgon eftermiddag men vi haller tummarna har ombord.

Jag tittar upp mot nergangsluckan och ser att himmelen ar gramulen
vilket kanske kan bada gott for vindriktningen de kommande dygnen.
Tank om vinden skulle vrida mot SW!

Simma Lugnt dar hemma!

Gunnar

Lordagen den 20 maj

Nu har vi hittat Harvey!
Regina seglade in hamnstaden Lexios nagra km fran O´Porto klockan 04.00
imorse. Efter en rejal frukost och dieseltankning letade vi oss in till
jarnvagsstationen och klockan 12.00 dundrade Harveys tag in pa stationen.

Raknar med avgang mot Biscaya imorgon sondag eller, om lagtrycket inte
haller tiden, pa mandag.

Allt val ombord!
Gunnar

Latitud N 43 31
Longitud W 009 38

En handfull sjomil in pa Biscayabukten den 24 maj 2000


Under segel igen och jag menar verkligen under segel. Huvudmaskinen
slogs av kl 07.15 och vi styr nu norrut, rakt ut pa Biscayabukten. Den
nordliga vinden på det Azoriska högtryckets östra sida, är nu ett minne
blott och överkanten på detta högtryck ger oss fina västliga vindar.
Skönt att ha rundningen av det beryktade Cap Finistere undanstökat.

Den gemytliga staden Vila Garcia längst inne i viken Ria de Arosa i NW
Spanien är en trevlig upplevelse. För vår del anlände vi dit ett par
timmar före soluppgången måndag morgon och det kändes skönt att slippa
den grova sjon som nu "tvingat" oss i hamn.

Fiesta, fiesta ropade spanjorerna åt oss, när vi förvånat konstaterade
att det bara fanns barer öppna trots att det var måndag förmiddag.
Hela besättningen kastade sig gladeligt in i den brokiga skaran av
helgonfirare, som gjorde allt för att ha det roligt bland radiobilar,
lotteristånd och dansande Brasilianska skönheter.
Jag tänker inte berätta om vår femkamp under kvällen/natten, men
vinnarens måltavlor från pistolskyttegrenen sitter rakt framför näsan pa
oss alla här i Reginas salong. De tillhör varken mig, Janne, Harvey
heller Hilmar!

Vi har nu ca 350 sjömil framför oss innan vi har Biscaya akterut och
sedan ytterligare 230 M, dvs 1 1/2 dygn, innan Kari, Gunilla och Torgny
kan mönstra ombord pa Regina.

Vädermässigt har vi enligt en del meterologer ett litet oroande lågtryck
över England som vantar på att få dra söderut. Andra väderkillar gillar
väderlägen av annat slag och beslutar att lågtrycket ska gå norrut.
Hur det blir återstår att se om ett par dygn.

Janne beter sig nu som en riktig sailor så vi är en fem man stark
besättning som ska segla Regina över denna omskrivna bukt,
Biscayabukten.

Vi har ett gäng delfiner runt baten och jag avslutar skriverierna för
att sälla mig till den övriga besättningen på däck.

Simma Lugnt!
Gunnar

(Gunbritts loggboksanteckningar denna dag.)

Äntligen! Vi seglar! Efter att ha gått för maskin ända från Gibralta via
Portugals kust är vi nu under segel!
I morse vaknade vi av att Harvey drog ner varvtalet på maskin, och då
hade han också helt plötsligt fått upp både mesan och genuan på egen
hand. Storen hade vi haft uppe som stöd i rullningarna sedan igår.
Oj, vad det var härligt att stänga av maskin och få höra havet svepa
förbi Reginas skrov! Nu hade vi bara gnisslet från brytblocken (?) i
styrmekanismen kvar att åtgärda. Hilmar och Gunnar tog varsitt varv med
smörjattiraljer och till slut blev det tyst. Skönt!
Under dagen har vi haft gråväder och fuktigt, ibland lite regn. Slör med
sjöar akterifrån, rullande gång. Under min vakt efter lunch ökade vinden
en del och Harvey som var vaken hjälpte mig att ta in ytterligare ett
rev i storen. Vi fick lite bekvämare gång men behöll ändå farten, 7-8
knop. Inte illa.
I förmiddags fick vi en snabbvisit av ett jättestim delfiner, säkert 100
stycken glada som passerade oss med glada hopp. Man blir så glad av
delfiner!
Hilmar vaknade till eftermiddagskaffet och ville ha gräddtårta. Det fick
han inte. Men han hänger inte läpp för det, utan står just nu och steker
kalkonfile (tror vi att det är) till middag. Mums!
Efter drygt två veckor ombord för egen del känns det nu suveränt att få
segla och var ute på havet "på riktigt". Motorbåt är inte min grej...
För övrigt pågår en utredning angående 3 spårlöst försvunna
chokladkakor. Hur kan det ha gått till utan att jag ens sett
omslagspappret? Har vi ett snaskspöke ombord? Janne har gjort vissa
antydningar men ej lämnat full bekännelse. Mysteriet kvarstår.

/Gunbritt

Dagens Loggboksanteckningar är signerade Janne Hammar.

Mitt ute pa Biscaya den 25 maj

Andra gangen gillt och äntligen kom jag ivag på en seglats.
Forsokte tidigare nar familjen Lundgren var ute och seglade, men min tid
räckte da ej tyvarr till. Nu ar jag ute med Gunnar men tyvarr är ej
styrbord (Johanna) o babord (Sara) samt mamma Karin med.......

Vår position just nu är foljande
kl 20:42:47,
Lat N 46 29.5
Long W 7 54.7
Fart 7 knop
Kurs mot Engelska kanalen med motor tyvarr.

Startade min tripp från Arlanda den 16 maj till Algarve kusten dar jag
bodde hos en bekant fran Norrtalje. Efter en natt där blev det sen buss
till dom vackra flickorna i Lissabon.

Den vackraste hette REGINA MARIS, 17 mtr lång o smärt, och med ett stort
hjarta i och där bor vi nu. For sedan med REGINA till O'Porto där vi
beskådade ett antal portvinsfabriker mm. Nästa etapp blev till Villa
Garcia i Spanien där vi var ett par dar. Fiesta, dans o sang fick vi
beskada och efter detta besök for vi sedan ut pa Biscaya, med motor och
segel. Färden over Biscaya bukten tar ca 5 dygn på öppet hav.

Denna seglats är väldigt avkopplande for mig. Nya krafter tills när jag
kommer hem igen. Jag mönstrar av i hamnstaden Cherbourg i Frankrike. Tar
där en färja över till Pool i England sen tåg till London där flyget
vantar pa mig för färd till Swedala. Har jag tur ser jag formodligen
REGINA MARIS från luften.


DETTA HAR VARIT TOPPEN...........

Varma kramar till alla jag känner!

Janne Hammar
Rankhyttans Herrgård www.rankhyttan.se
Runnvika, Falun, Sverige

Fredagen 26 maj

Lat N 48 12
Long W 005 35

Denna fredag har bjudit på de mest skiftande vindstyrkor,
vindriktningar, sjöförhållanden och väderleksförhållanden.
Under eftermiddagen blåste det till lite och vindarna var uppe i runt 20
m/s under ett par timmar. Senare under dagen har vindarna lugnat sig
något och just nu seglar vi i en NW vind på runt 10-13 m/s.

Harvey tyckte att det var roligt när något spännande hände och satt som
en liten sol i sittbrunnen och log under det att kulingen kastade Regina
hårt ner i de branta sjöarna. Janne tyckte det var tur att inte hans fru
Ann-Marie fanns ombord och det kan jag själv också instämma i. Gunbritt
red ut stormen under däck medans Hilmer snubblade runt ovan däck med
videokameran i högsta hugg. Jag hoppas att det blev fina filmsnuttar att
visa frun Britta nar han åter kommer hem till Tosarby intill Dalälven.

Vi har nu bara runt 20 sjömil kvar tills vi rundar Il d' Ouessant väster
om Brest i Bretagne/Frankrike. Detta innebär ocksa att vi om ett par
timmar har korsat Biscaya och det känns skönt tycker jag, att ha den
biten vatten bakom oss.
Givetvis ska jag inte förringa de vatten som fortfarande ligger framför
oss men på nåt sätt så är Biscaya något speciellt.

Det verkar också som om vi kan hålla vårt ETA till Cherbourg där
besättningsbyte ska äga rum. Janne åker tillbaka till Rankhyttans
Herrgård (www.rankhyttan.se) och Kari (Västerås), Torgny/Gunilla
(Borlänge) mönstrar på för en dryg vecka ombord.

Nu är det dags för en sen kvällsmåltid a'la Janne och om maten smakar så
gott som den luktar, ja då får vi verkligen vara nöjda.

Simma Lugnt!
Gunnar

Måndagen den 29 maj.

Regina anlände vid 7 tiden söndag morgon till Cherbourg i Frankrike.

Under natten som var föll barometern med 20 mbar och det gav all
anledning för oss att förbereda för hård vind. De sista timmarna in mot
hamn var vindarna åter av kulingstyrka, och vi passerade ön Alderny med
9-10 knops fart och gled runt udden mot Cherbourg.

10 M innan hamninloppet började vår GPS (navigationsinstrument) att visa
helt uppåt väggarna fel värden och även vår reserv GPS visade samma
vansinniga positioner. Som tur var fungerade kompassen och jag beslöt
att plocka ner de redan hårt revade seglen för att på det sättet sänka
vår fart. Här gällde det nu att få tid till att lokalisera alla fyrarna
vid inloppet till Cherbourg och att med "pre-GPS" (gamla) metoder
navigera oss tryggt in i hamn.

På bara riggen slörar vi med 6 knops fart mot hamninloppet och bakom oss
närmade sig passagerarfärjan från Pool i England. Vi spanar alla mot det
däck där frukosten ser ut att serveras och si, där inne i värmen sitter
våra tre nya besättningsmedlemmar, och gottar sig med en stadig frukost.

Väl inne i hamnen och förtöjda vid väntebryggan kan vi snart ta emot
Gunilla, Torgny och Kari med sina sjösäckar. Janne, Gunbritt, Hilmar,
Harvey och jag själv är inte precis utvilade efter den senaste nattens
busväder och snart ligger vi på rygg för en timmes vila medans de nya
besättningsmedlemmarna bekantar sig med skutan.

Janne har fått fart på sin "nalle" och där hemma på Rankhyttans Herrgård
(www.kos.w.se) ordnar sonen Patrik biljetter för hans hemfärd via
England. Innan färjan lämnar hamnen sent på eftermiddagen tar vi avsked
av honom på en vilda västern krog i stan.
Det har varit mycket trevligt att få ha honom med ombord och vi ser alla
fram emot att få komma till Rankhyttan framemot hösten för en återträff.

Gunilla och Torgny kommer ifrån Torsång i Dalarna och för dem så är
detta ett stort äventyr som står för dörren. Engelska kanalen med
tidvatten, intensiv fartygstrafik och lynnigt väder är lite annat än
seglingar i Mälaren och den inre skärgården i Stockholms övärld. Jag kan
se i Gunillas ögon att spänningen och förväntan är stor och jag hoppas
att deras minnen och erfarenheter från tiden ombord ska bli positiva.

Från Västerås kommer den tredje nya besättningsmedlemmen. Kari verkar
vara en inbiten seglare i Östersjövattnen och för honom är detta en
möjlighet att prova lite nytt. En av de första kommentarerna i Cherbourg
var att han ser fram emot "riktig segling" med vind och sjö och visst
kan det vara det som lockar en del till att segla.
För min del så önskar jag mig inte för mycket av den varan då jag vet
att havet kan vara både grymt och hänsynslöst.

Avfärd måndag kväll kl. 22.00.

Gunnar

Tisdag 30 maj
Engelska kanalen; N 50 26.9, E 00 27.7

Det flickorna har i Lissabon, det har de i Lissabon - det har man fått
höra mer än en gång här ombord. Men jag säger bara en sak - pojkarna i
Cherbourg...
Harvey hittade en mycket trevlig lokal tidningskiosk/tobakskiosk/bar där
vi bl.a. lärde känna innehavarna Michel&Lydie och stammisarna petit Guy,
Denis och förstås Pascal, den finaste av dem alla. Harveys
översättningsmaskin (Eurointerpreter) och min gamla skolfranska gjorde
succé och vi hade mycket trevligt allihopa redan på söndagkvällen.
Vädparet var helt underbara och vi var som en stor familj! De bjöd på
saucisses (mumsiga korvskivor) och calvados. Gott! Igårkväll innan
avfärd gick vi dit igen för att helt kort återse vännerna, och alla utom
petit Guy var där. Hoppas han inte hade tagit illa upp för att jag
råkade säga att han hade vackra ägg istället för vackra ögon... (gammal
skolfranska sa jag ju!)
Pascal, med de varma glittrande bruna ögonen och Dart-pilar i
jackfickan, kunde inte följa med oss på båten utan väntar nu att jag ska
komma tillbaks till Cherbourg, tror jag. Han erbjöd mig att tillbringa
ett år med honom för att finslipa franskan, tror jag. Undrar vad jag har
sagt till honom egentligen. Skipper har idag mycket menande sjungit Ted
Gärdestads "Jag tänker hoppa ifrån Eiffeltornet, om du sviker mig...".
Hjälp!
Nåväl, efter en trevlig stund var det dags att ta ett varmt farväl. Vi
bytte adresser och snabbtillverkade en minnestavla med autografer för
att sen navigera tillbaks mot hamnen där Regina väntade för avfärd. Ut
ur hamnen i en stilla blå kväll med stjärnklar himmel - vilken skillnad
från ankomsten i söndags morse!! Äntligen skulle här seglas, men var är
vinden?

Nu har vi varit på väg, för maskin på lugna vatten med lite vind, i lite
drygt ett halvt dygn, och våra nya besättningsmedlemmar dubblerar våra
vakter. Det känns ovant, men bra, att inte vara ensam uppe på natten.
Min vaktkamrat Gunilla är nyfiken på allt och jag försöker berätta det
jag vet. Vi hoppades få börja segla under vår pass kl. 04-08, men vi
fick aldrig nån riktig vind. Synd! Dock hade vi medström och gjorde 8
knop. Nu har vi motström igen och gör bara 3-4 knop. Barometertrycket
har sjunkit något, regnet hänger i luften och kommer ner emellanåt, och
sikten är inget vidare. Hur ska vi då kunna se The white cliffs of
Dover?
Man märker att trafiken tätnar i kanalen och det blir fler och fler
fartyg att observera runt omkring oss. På natten när vi går för maskin
får vi använda radarn, men om vi seglar drar den för mycket ström så då
får vi lita på vårt eget mörkerseende. Systemet med olika lanternor som
identifierar ett fartyg är bra, och ofta är det enklare att i mörkret se
på vilket sätt och i vilken riktning ett fartyg kommer emot en.
Avståndsbedömningen är svårare i mörkret tycker jag. Inatt passerade tex
ett stort fartyg ganska nära, kändes det som, men enligt radarn var det
en dryg sjömil ifrån oss, dvs ca 2 km. Ingen anledning till oro alltså,
det finns mycket plats på havet.
De andra ombord går omkring och huttrar idag. Själv njuter jag faktiskt
nästan mer av långkalsongssegling än av bikini-varianten. Brukar jag
säga iallafall. Fast varma vindar är också sköna!
En helt annan erfarenhet från segling i främmande farvatten är att det
är svårt att hitta havregryn till morgongröten i utländska hamnar. Igår
var vi fem personer som finkammade Le SuperMarche (stormarknaden) både
länge och väl innan vi kunde triumfera vid kassan med tre kartonger
Quakers Oatmeal!
För övrigt är det ont om räkost ombord... (min pappa vet vad jag menar!)
och chokladtjuven verkar vara kvar här trots att Janne har mönstrat av.

Hälsningar till alla därhemma -

Gunbritt :-)

31 maj kl. 15.00

Jag beslutade att gå i hamn igår kväll tisdag, då sikten var mycket
dålig och regnet hängde i luften. Vi hoppades då pa att vädret skulle
bli bättre för vår del tills idag, och att vi kunde få segla mellan
Dover och Calais under dagtid och med god sikt och gynnsam vind.

Lämnade vår natthamn Boulougne vid 12.30 tiden och trot eller ej,
vinden är med oss och solen skiner. Alla i besättningen har avnjutit en
god fisklunch och sitter nu och beskådar Frankrikes landskap om styrbord
och Dovers vita klippor om babord.

Klockan 16.00 tog en ur besättningen sig en simtur i kanalen. I det
iskalla vattnet och med en livsele om midjan kastade sig Gunbritt
handlöst ner i vattnet medans resten av besättningen huttrade och frös
av att bara titta på. Att hon log så glatt och inte ens hade gåshud när
Torgny och Kari drog upp henne på däck, måste bero på de droppar finskt
blod hon har i sina ådror.

Imorgon kan ni läsa mer om vad som hände efter passagen av den smala
biten här i Engelska kanalen och hur besättningen klarat av denna
trafikerade båtled under nattetid.


Simma Lugnt!

Gunnar